>Det där med en bästa vän vet jag inte direkt om jag har haft någon. Förmodligen inte under hela min uppväxt. När jag var liten bodde jag på annan ort utanför Mariannelund som jag skrev tidigare & där gick jag i en liten klass och som jag minns det så var jag ”vän” med alla, eller vad säger ni Jennie & Helena? Kommer ni ihåg att jag skulle hängt mer med någon annan.. Ja det skulle väl kanske vara Anna, men annars umgicks jag med de flesta både äldre & yngre.
När jag flyttade till Habo så var jag först vän med en tjej som heter Hanna, vi var lite av de där” utanför” tjejerna. Men sedan blev jag mer vän med en tjej som som bodde på gatan nedanför mig. I högstadiet umgicks jag med de flesta tjejerna, eller ja det är vad jag minns. Träffade ju ”min första” pojkvän där & då hängde man ju mer med honom. Och genom honom började man umgås med andra i klassen eftersom hans kompisar var ihop med mina klasskompisar.
När vi gjorde slut så började jag hänga med en tjej som jag kallade ”Sigge” & vi var väl ute mer eller mindre fredag & lördag varje helg. Men det varade bara tills jag träffade min nuvarande kärlek & vi bestämde oss att flytta ihop efter bara 2½ månad.. Då tyckte hon jag var lite korkad och då slutade jag umgås med henne.
Någon bästa vän har jag väl inte så just nu, mer än kanske mamma, Syrran, Ulle, Ingela. Fast de är ju ändå inte så ”BÄSTA” vänner så man kan berätta allt för. Mamma kan jag ju berätta lite för, Syrran får veta lite av det andra osv.
Och nu när man är vuxen är det grymt svårt att hitta en BÄSTA VÄN!
Min prinsessa & Mina prinsar 
>Jag håller med dig när det gäller bästa kompis på småskolan. Jag hade nog ingen heller, det varierade från vecka vill vecka. Som tjejer är i den åldern går det ju inte att vara tre, så det varierade . Visst är det härligt att ha mamma som bästa vän, det hade jag med. Kramar Jennie
>Ja, det är inte lätt detta med en BÄSTA vän.. Jag har en liknande barndom som du, mycket "hattande" bland vänner så jag har heller ingen som jag ALLTID kunde lita på. Fast du är en av de vänner jag känner att om jag behöver så skulle jag kunna ringa dig och prata med dig om ALLT… Jag litar till 100% på dig eftersom du är en så fin människa! ❤
>Hmm, ja det hade varit skönt ibland att ha en bästa vän. Ibland kan jag fundera på om jag hade behövt alla dessa terapitimmar om jag hade haft någon att prata med. Hade ju faktiskt en riktigt, riktigt bästa kompis på gymnasiet. Har försökt återuppta den kontakten men nobbats även att jag vet att hon gillade mitt sällskap också 😦 Det blir ju inte att jag ringer dig heller, något mail ibland när man häver ur sig lite men, jag får nog hålla mig till terapin 😉 Som du säger är det ju så svårt att hitta en bästa vän nu när man är äldre. Det är svårt att hitta nya vänner överhuvudtaget. Men du är närmare min bästa vän än någon annan. Kram
>Det stämmer ganska bra att du umgicks med många, men du och Anna var ganska tajta ett tag.Ibland kanske man inte har en bästa bästa vän utan många vänner omkring sig ist.Skönt att du har din mamma som står dig nära, det är viktigt tycker jag 🙂