>
Idag kom brevet, kallelsen till BUP. Nästa fredag ska första mötet ske. Alltså det känns så kluvet på något sätt. Alltså jätteskönt att de ska hjälpa till och liksom göra en ordentligt utredning på honom, men också liksom skitjobbigt om han liksom skulle bli stämplad för resten av sitt liv. Alltså förstå mig rätt, jag vill honom vara väl, men ja det känns ändå jobbigt om det skulle klassas ett ”fel” på honom. Konstiga tankar kanske, men som sagt vad skönt att vara igång.
Min prinsessa & Mina prinsar 
>Vet precis hur du känner det! Been there done that! Men om han skulle få en diagnos så är det mycket lättare att få rätt stöd i skolan och på fritids. Själv grät jag när vi fick veta att V har ADHD kanske mest av lättnad över att äntligen få ett svar på varför allt är som det är…