>Ja vad säger man?! En jävla svacka som heter duga.Jag är helt slutkörd som mamma, fru & människa.
Var hos kuratorn i veckan nu, & hon gjorde en presentation av mig. Det var himla nyttigt. För hon skrev mitt namn i mitten & sedan skrev hon upp en massa saker runt om kring som jag har tagit upp under dessa 2 ggr jag har varit där som jag går & tänker på och oroar mig för. Och det är fan inte konstigt att jag inte orkar mer.
Att tänka på sådana saker & att gå hemma & vara mammaledig/arbetslös är en annan 5:a.  Men fick ”3 uppgifter” att jobba på, & 2 är redan klara. Den tredje är lite svårt eftersom det just nu inte hänger på mig.
Men det känns ändå bra att jag har fixat med lite. Men det är just det som stör mig att det är JAG som ska fixa saker.
Det är ju bara att se på detta med Simon, vi som vill få till en utredning, men det händer ju ingenting. Visst det finns andra barn, men här finns det ju ändå en utredning från botten.. Den ska ju liksom bara uppdateras. Men det är JAG Som ska fixa & ringa och tjata.

Jag har också fixat ”samtalsterapi” för maken & mig. Vi gick ju för ett år sedan.. Så nu ska vi börja igen. Men det har JAG OCKSÅ FIXAT!

Är det dags att backa & slå backut?

Annonser